En bekants sjuåring har en kontaktbok, där jag läser att läraren har skrivit:
"Det går framåt för Micke både vad det gäller traditionella skolkunskaper, som att lyssna och utföra olika uppdrag. Idag hade han tålamod en längre stund än vanligt, men började sen springa runt som om han ville att jag skulle jaga honom. När vi läste om Mio och Fader Konungen frågade jag alla elever om de tyckte att de hade en snäll pappa som Mio tycker om Fader Konungen. Prata gärna hemma om Micke vill att man skriker/skäller på honom. Jag brukar fråga om han vill att man ska prata lugnt eller skrika. Han funderar nog fortfarande för jag har inte fått svar ännu. Hälsningar NN."
Frustrationen står att läsa mellan raderna, men är det verkligen lämpligt att uttrycka sig på det här sättet som lärare...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar