Full access

Ibland får man veta lite mer än man vill om folk.

På t-banan, sätet bakom mitt. En ung tjej ser att någon glömt kvar sitt SL-access-kort på sätet mitt emot henne. Intill sitter en slipsklädd man. Tjejen frågar:
- Är det här ditt?
- Va..? Nej.
- Nähä.
- Vad är det för något?
Tvärs över gången sitter man 2, han säger:
- Det är ett accesskort, med otur kan det vara ett årskort. Lämna in det i spärren.
- Jaha, men jag ska åka långt, säger man 1, lämna det du.
- Okej, säger tjejen.
- Säg till i spärren att du hittade det på Hässelbytåget, jag jobbar med sånt här, så jag vet att det är viktigt, säger man 2.
- Okej, säger tjejen, och kliver av.
- Ja, fast jag önskar ju att jag inte jobbade med det, säger man 2 till man 1.
- Nehej...
- Nej, för i den här djälva stan kan man ju inte vara alltför länge.
- Nej, jag är ju bara här tillfälligt, jag tycker att det är rätt trevligt.
- Jaha, var kommer du ifrån då?
- Norrland.
- Jaha, men det måste ju vara bättre än den här stan i alla fall. Jag är från Linköping och längtar hem hela tiden.
- Fast när man bara är här ett kort tag ibland så är det trevligt, det finns ju så mycket här...
- Som vad då?
- Teater, restauranter, uteliv, massor...
- Men vadfan, det finns ju hemma också!
- Eh, nej, inte där jag bor, vi är bara 800 invånare...
- Jaha du...