Som en liten flirt med begreppen barnperspektiv och barns perspektiv som vi ska ta till oss i den kurs jag nu läser på högskolan. Det blir förvirrande ibland, men barnperspektiv kan vem som helst ha (främst vuxna), däremot är barns perspektiv något som barnen själva har och kan utttala sig om.
Sjuåringen och hennes jämnåriga vänner har rätt mycket hybris emellanåt - precis som de även kan ha en nedstämd inneboende känsla ibland. Sjuåringen har dock mest hybris. Ibland så pass mycket att det är pinsamt när hon inte förstår att hon går över gränsen till att ha en "stiff upper lip" och att ingen gillar en sån. Fast jag tror inte på att dra ned de små liven till jorden, det klingar illa för självkänslan. Självförtroendet är det dock inget fel på. Vilket ju också är bra. Idag var sjuåringen ute och lekte på gården då en några år äldre pojke frågade:
- Varför har du pojkskor med superman på?
- För att jag vill det. Och för att jag kan det.
Vad glad jag blir när jag hör sånt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar