En repris av den filmatiserade Madicken (av Astrid Lindgren) började i fredags på Bolibompa. I det första programmet så fick Madickens skolkamrat Mia piskrapp, då hon tagit en lärares plånbok. Sjuåringen och hennes killkompis satt och gapade. Killkompisen svalde det utan kommentarer. Sjuåringen frågade upprört varför läraren skulle slå Mia.
- Han får väl inte smiska henne?!
- Jo, förr i tiden så fick man slå barn.
- Varför då?!
- Tjaa, man trodde kanske att de lärde sig då hur man skulle göra saker rätt.
- Va?! Så får man ju inte göra...
I programmet ställer sig också Madicken upprört upp och stoppar smiskningen.
Dagen efter, i lördags, satt vi på tunnelbanan när sjuåringen plötsligt sa:
- Det där med Mia i Madicken, att hon blev slagen, visst var inte det på riktigt?
- Nej, det var ju en filminspelning och de var skådespelare. Men det fanns ju barn som blev slagna förr. Mia kan ju inte ha haft det lätt, hon var fattig.
- Men det betyder ju inte att hon får vara en tjuv.
- Nej...
Diskussionen höll i sig ett tag.
Det är inte alltid så lätt att leva.
måndag 28 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar