Gruppkonstellationer

I kurslitteraturen läser jag om hur ungdomar (eller människor generellt) formar grupper, hur man agerar inom en grupp, symboler och riter som får gruppen att hålla samman och en massa annat intressant.

Sedan tänker jag igen på alla de olika gruppkonstellationer jag har ingått i under mina tre år av högskolestudier. Jag försöker att se på de olika individerna i mina grupper från olika synvinklar, försöker tolka deras syn på situationen, för att skapa mig en uppfattning om vilka de är. Ibland händer det att man missuppfattar varandra, då är det svårt att ta sig ur ett negativt förhållande till varandra, ibland är man omedelbart på samma mentala nivå (för att inte tala om kunskapsnivå) och då brukar arbetet flyta på väldigt smidigt. Ibland är man mer lika varandra än man tror, men har med sig olika synsätt och då uppstår motsättningar utan att man menar det. Min erfarenhet säger dock att en grupp med enbart kvinnor i inte alltid fungerar lika bra som en grupp med både män och kvinnor i. Jag trivs i alla fall bäst när det är blandat.

Gruppen jag tillhörde i förra kursmomentet fick bestå även i detta kursmoment. Vi har fungerat bra tillsammans (ur min synvinkel), vi jobbar på bra när vi träffas och det är viktigt för mig, då jag inte kan träffas när som helst på dygnet. Ingen annan i min grupp har barn, men det har ändå fungerat bra. Jag har aldrig varit borta, vi gör alla våra uppgifter och det känns som att vi alla ligger på ungefär samma ambitionsnivå och (o)kunskapsnivå. I det här kursmomentet ville en tjej i klassen komma med i vår grupp. För att vi verkar mer seriösa än den grupp hon varit i, tyckte hon. Jag log i mitt stilla sinne och tänkte att vi inte direkt djupdyker i litteraturen, men det blir nog bra.

Direkt är gruppbalansen rubbad och stora ifrågasättanden uppstår. Det är så energikrävande, men det är sånt som måste lösas. Jag skulle aldrig kunna fungera i arbetslivet heller om jag inte fick lufta mina tankar, så som hon nu gör, så det är ju bara att acceptera.