Sjuåringens kompis mamma förfasar sig över att hennes dotter (kompisen) nästa termin börjar i 2:an och då kommer att börja läsa engelska. Hon tycker att ungarna borde kunna läsa och skriva svenska ordentligt först. "För att inte tala om de flerspråkiga barnen, de ska ju lära sig ytterligare ett språk!" Jo, men de möter ju engelska överallt idag, hävdar jag; i spel, på TV och bio och när flera av dem åker utomlands, så det kan ju vara bra att börja tidigt, men på en väldigt enkel nivå.
När jag samtalade med en av yrkesvägledarna på högskolan i början av min utbildning kring ifall jag borde läsa en kurs i engelska också (vilket jag vill göra) så kommenterade han det med att jag ju riktar mig mot de yngsta åldrarna inom grundskolan - och då behöver jag ingen engelska. I nuläget anser jag att han hade fel, då jag uppfattar det som att många skolor börjar med engelska redan i 1-2:an. När jag själv gick i grundskolan så började vi med engelska i årskurs 4, men det var då det.
Så här ser det ut med engelska på den (kommunala) skola där jag har min VFU förlagd: I årskurs 2 håller de just nu på med bl a hälsningsfraser, räkneord, klädesplagg, sånger och enklare meningar skriftligt. I årskurs 1 håller de på med sånger, ramsor, räkneord, namn på färger och djur. Eleverna är lika exalterade i årskurs 1 och 2 som jag var i årskurs 4 över att hålla på med engelska. Då är jag inte ironisk, utan de är verkligen megaintresserade, vilket onekligen återspeglar deras vardagsliv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar