Igår kväll gick jag ned till grannen under oss för att fråga ifall de kunde sätta upp något att skrämma iväg den hackande hackspetten med. Det visade sig att de inte hade hört fågelkraken, så det är alltså grannarna på andra sidan som är mest störda.
Jag och sjuåringen blev direkt inbjudna till grannen. Kunde inte tacka nej, de vill så gärna att min sjuåring umgås med deras tvååring. Tydligen använder de sjuåringen som välartat referensexemplar för tvååringen. Jag skållade tungan på det heta teet de bjöd på (det kändes lite som att vara på besök hos min farmor), men de är vänliga och vill oss väl.
Vi pratade om studier; mamman i den familjen var också ensamstående med en dotter och studerade tidigare. "Tills för sex år sedan, då jag dök upp", sa pappan i familjen, och fortsatte med: "Så det händer när du har studerat färdigt, då dyker någon upp för dig med".
Det känns tryggt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar