Vid lunch med en klasskamrat så frågade hon vad jag skulle hitta på med sjuåringen på fredagskvällen. Jag fattade först inte vad hon menade (vi brukar vara hemma på en fredag kväll; var skulle jag gå med en sjuåring på en fredagkväll?), men insåg snart att hon undrade ifall vi inte skulle ha Fredagsmys. Eh, nej. Jag vägrar Fredagsmys. Med det inte sagt att vi inte myser på fredagen.
Mitt ex hade sina två barn varannan vecka och mamman hade infört Fredagsmys de fredagar barnen var hos henne, så barnen ansåg att det skulle vara likadant hos honom - och han svalde det, men gnällde om det hela tiden. För det var bestämda ingredienser i Fredagsmys: chips och läsk var den huvudsakliga delen.
Ikväll lekte sjuåringen med en kompis på gården och när de båda kom in till oss så undrade jag när kompisen skulle hem och äta och fick veta att på fredagar så äter de lite senare, "för nästan direkt efter det så har vi Fredagsmys". Jahapp. (Jag tror dock att just den familjen inte svullar med chips i soffan.) Så när kompisen gick sa sjuåringen:
- Jag vill också ha fredagsmys.
- Jaha, ja. Vad är det för något då?
- JAG vet inte.
- Nej, inte jag heller. Vi brukar väl mysa tillsammans?
- Ja, men fredagsmys är speciellt.
- Är det inte speciellt varje dag när vi myser tillsammans?
- Joo.
- Och vi ska äta godsaker.
- Jaa!
- Är det bra då?
- Jaa!
Några timmar senare ligger sjuåringen i soffan och beklagar sig över att magen värker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar