Vad är du och vad blir du

När jag kom traskande mot vår gata igår vid 19-tiden så kommer det sju killar i 10-årsåldern upp från fotbollsplanen och går fram till källardörren i änden av mitt hus. Det ser ut som om de försöker bryta upp den. Jag anar oråd och tänker att de inte har någonting att göra. Två killar bär på varsinn fotboll. Två har bara t-shirt på sig. Jag har tjock vinterjacka. Det är fint väder, men attans kall blåst. Jag betraktar dem närmare och inser att en av killarna är "min" bråkstake S från klassen där jag tidigare gjorde min vfu (praktik). Han ser ut att leda gänget. Han hälsar lite blygt, jag fattar att det inte blir någon kram när gänget är med. Jag snackar lite med honom, kollar läget, vad har de för sig. De andra killarna flockas runt mig, de ser nyfikna och förvånade ut. De ska dra vidare till parken och spela mer fotboll. Det märks att de är rastlösa, de vill komma på något att göra. Någon sekund slits jag mellan att bjuda dem hem till mig på en fika och att låta dem gå. Det känns som att de lugnat sig en aning när de går vidare, så jag släpper dem, men betraktar dem från fönstret sedan. Hittade de en öppen källardörr längre bort tror jag säkert att de gick in.

Efter en heldag med två föreläsningar där mycket handlade om att inte se barnen för vad de är - att man aldrig är ett bestående tillstånd, utan utvecklas; vi ska inte ha med oss förutfattade meningar, utan alltid tänka att barnen blir något i varje situation, beroende på omständigheterna, så fastnar jag vid att min dåvarande handledare alltid uttryckte att S var på ett visst sätt. Handledaren hade satt S i ett fack och där var han fast, i handledarens ögon kom han alltid försent (jag upplevde det bara en dag utav flera veckor, så det var nog ett beteende han haft innan min tid) och det var oftast han som störde den övriga klassen. Ja, han var spellevinken i klassen, men så fanns det inte mycket som kunde hålla hans intresse heller och läraren använde sig av det traditionella utlärningssättet - rätt mycket "predikan" (även om jag tycker att hon är suverän lärare), så hans beteende var inte så konstigt i mina ögon.

Jag är dock glad att jag har ett bra förhållande till S då han bor i mitt område och kommer säkerligen att växa upp här. Jag känner till hans hemförhållanden och jag vet lite om hans intressen och hur jag kan prata med honom. Jag tror att det kan vara bra att ha med mig framöver.