Tack för skrattet

Ikväll har jag haft trevligt och umgåtts med skolkamrater hemma hos E; skrattat gott och ätit gott. Det kändes så tryggt att jag bara ville bli en del av väggen och stanna för evigt. Träffar som denna händer alltför sällan. Sjuåringen har nu stupat i säng och det lär bli jobbigt imorgon bitti, men det var det värt. Tack, E! Du lyser upp mina dagar!