Så himla nöjd

Sjuåringen sover hos morfar. Själv ska jag ägna ett dygn åt att skriva om diverse perspektiv ur kurslitteraturen. Mañana.

När jag ska åka hem från skolan inser jag att det är ett ypperligt tillfälle att leta efter skor till sjuåringen. (Vad då? Ta det lugnt, åka hem, slappna av? Finns inte på världskartan. Måste ju vara effektiv när jag har tid "att bara vara"!)

Ibland åker jag till Gröna villan och handlar barnplagg. Ibland lämnar jag kläder där för försäljning också. Senast jag var där var nog i december. Jag masar mig dit (fasar när jag måste passera Gullmars) och hittar ganska många snygga plagg till sjuåringen.

Jag är själv rätt nitisk med att namnmärka sjuåringens kläder och har alltid varit det. Ibland innan jag har tagit bort prislappen ens. Too bad om plagget sedan inte passar på ungen. Jag brukar svära över de föräldrar som inte namnmärker sina ungars kläder. Men när jag är på Gröna villan så tackar jag högre makter att det finns föräldrar som inte märker kläderna (eller så kanske de gör det, med en namnlapp - istället för tusch - och tar sedan bort den, smaaaart i så fall), så att de är så fräscha som möjligt när jag vill köpa dem. Nu fanns det mycket snyggt i sjuåringens storlek och tillslut stod jag där med en hög med kläder och skulle betala. Ack och ve, så mycket pengar hade jag ju inte tänkt punga ut med. Så halar trevliga Anna fram mina försäljningskvitton och det visar sig att jag ska få pengar. Tjoho! Så jag går därifrån med skor, tröjor, byxor, kjol och några plagg till samt extra pengar i handen. Sehr gut.