Minnesbilder

Tänk vilka saker man kopplar ihop med olika människor. Ibland kan jag minnas en företeelse eller ett beteende som är länkat till en bekant, men jag minns knappt hur människan ser ut.

Igår träffade sjuåringen en sexåring som ännu går kvar på förskolan där sjuåringen gick fram till förra sommaren. Det första sexåringen säger (de har inte setts på ungefär ett år) är:
- Du kunde ju det där med siffor.
- Vad då? säger sjuåringen.
- Ja, men du kunde ju det där med siffror, ett och potta och det.
- Vad då för nåt...?
Jag inser att det sista sjuåringen höll på med på förskolan var en sifferramsa med klockan som jag fick lära mig under min första VFU (praktik) i en årskurs 1. Så jag säger:
- Kan det vara den där ramsan med klockan?
- Jaha, säger sjuåringen, och börjar ramsa som rinnande vatten, som om hon inte gjort annat under det här året och ändå var det säkert ett halvår sedan hon sist drog den ramsan. Sexåringen står helt klistrad och tittar och lyssnar. Det måste ha varit fascinerande för en 4:7-åring att höra den ramsan för något år sedan.

Sedan sitter vi och pratar lite coh jag frågar sexåringen ifall hon ska börja i samma skola som sjuåringen till hösten. Sexåringen säger kanske, hon vet inte. Hennes mamma vill att hon ska börja på engelsk skola, "så att jag kan lära mig perfekt engelska".
- Måste man inte kunna engelska redan när man börjar där? frågar jag.
- Jag vet inte, säger sexåringen.

Ord är överflödiga. Mina tankar om föräldrarna säger desto mer.