En väninna beklagar sig över att hon aldrig får tillfälle att gå ut och dricka längre (hon måste jobba eller vara hemma med ungarna). Sedan tystnar hon och säger urskuldande: "ja, när drack du senast, det blir väl inte så ofta för dig?"
Helt sant. Senast var ett glas vin på nyårsafton. Innan det minns jag inte. Det var någon gång under hösten tror jag.
Ändå saknar jag det inte. Det är inte något jag tänker på eller känner mig sugen på. Vilket känns konstigt, eftersom jag druckit mer än min beskärda del tidigare i livet. Sedan sjuåringen föddes har behovet dock inte varit lika stort - eller det har i alla fall mattats av med åren.
På Valborgsmässoafton ska vi hem till Pingu och titta på brasan i deras område. Det är inte fest, utan bara närmaste familjen. Han uppmanar mig dock att ta med min egen dricka. Jag blir först ett levande frågetecken och ordet "päronjuice" dyker upp i mitt huvud. Sedan slår det mig att han menar alkoholhaltig dryck. Vår mamma får inte ta med fikabröd, för inget kaffe ska drickas. Det är öl och vin som gäller. Basta.
Grejen är att jag aldrig dricker när jag är ensam ansvarig för sjuåringen (vilket jag ju i princip alltid är), då jag vill ha koll på läget ifall något händer. Med tanke på att Pingu har två små barn under 4 år så räknar jag med att han, eller frugan, i alla fall också är nykter, men det låter inte som att det är tanken. Vilket bara gör att jag vill vara spiknykter ännu mer. Det är inte kul med överförfriskade föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja vad tänker alla dessa föräldrar
på som har alkohol med ialla dess sammanhang där barnen är med?
Jag för min del ser sambandet med varför barn till sådana föräldrar anser att det är ett måste med alkohol när dom ska ha roligt sen när dom själv blir stora, eller så tar dom helt avstånd från alkoholen, den varianten finns också!
Skicka en kommentar